Motion om konsumtionsfrid

Under allmänna motionstiden som infaller två veckor efter att regeringen lägger fram sin regeringsförklaring har vi möjligheten att skriva motioner inom alla områden som vi tycker är viktiga. Jag har skrivit en så kallad enskild motion som jag kallade Konsumtionsfrid. Den handlar om all den oönskad reklam och den försäljning som svämmar över oss i våra hem.


Min motion om konsumtionsfrid som är min första enskilda motion i riksdagen har jag fått uppslaget till av en motion till vänsterpartiets kongress 2006 från en medlem i Degerfors. Jag frågande Peter Pedersen om lov för säkerhets skull.
Denna motion om konsumtionsfrid har fått mycket positiv publicitet och många reaktioner från hela Sverige. Det är många som känner igen sig i problemet med aggresiva marknadsföringsmetoder i våra hem genom direktreklam, gratistidningar och telefonförsäljning.
Här kommer hela motionen:
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte att lagstifta om konsumtionsfrid.
Konsumtionsfrid
Envar borde ha rätt till frid i sitt hem. Sedan länge har kvinnofrids- och hemfridslagen betraktats som självklara rättigheter i Sverige. Det har också länge betraktats som en självklar rättighet att ”pracka på” folk allehanda varor, jämt och ständigt, var som helst, vare sig varorna efterfrågas eller ej.
Det kan dessutom tyckas att en del marknadsföring direkt bryter mot såväl kvinnofridens som hemfridslagens anda. Till exempel reklam i dagstidningar och television. Det är inte efterfrågat men levereras hänsynslöst rakt in i hemmen och är dessutom ibland kvinnoförnedrande. Ett företag använder sig t.o.m. av bilar med ”signaturmelodier” som åker runt och säljer glass i bostadsområden. Det är dags för en lag om konsumtionsfrid.
En mycket avancerad vetenskap används för att få människor att konsumera så mycket som möjligt. Skapade behov inkräktar i stor omfattning på våra reella behov. Det blir att svårare för oss enskilda medborgare att använda våra tillgångar på bästa sätt. Vi tillåts inte vara medvetna konsumenter, som själva kan bestämma över våra tillgångar, val och inköp i lugn och ro. Marknadsföringen är mycket aggressiv och utnyttjar utsatta grupper att göra inköp av oplanerade och icke-behövda varor, ofta som kreditköp, vilket försätter mångas ekonomi i svåra och ohållbara lägen. Dessutom är mycket av denna reklam från kreditinstitut som lånar ut snabba krediter utan säkerhet.
Till exempel använder många företag direktreklam och direktadresserad personlig reklam till personer med olika former av funktionshinder, vilket får dem att tro och känna att det är ett personligt brev till dem som de är personligt ansvariga för att fylla i och underteckna. Företaget använder och missbrukar psykologiska behov hos oss människor och leker med många människors psyken genom personliga brev med personliga formuleringar som vill få oss att känna oss som den mest utvalda individen i universum som får gå till affären, tidigare posten, och hämta ut ett paket från just det företaget.
Denna aggressiva och effektiva försäljning in i våra hem har kraftigt ökat när marketingföretag ringer och försäljer varor i våra hem.
Genom denna effektiva försäljning handlar vi konsumtionsvaror till våra hem till stora belopp samtidigt som det blir svårare och svårare att utöka våra gemensamma behov inom vården och skolan. Under dagens kommersiella tryck lyckas vi inte ens upprätthålla den nivå som bara för några år sedan var självklar.
Denna aggressiva marknadsföring leder dessutom till att kapital och produktionsresurser som skulle kunna användas för att minska fattigdomen i världen, i stort sett endast betjänar de s.k. i-länderna.
Jag föreslår att riksdagen verkar för att en lag om konsumtionsfrid införs, först och främst på nationell nivå. Sedan måste frågan även drivas på internationell nivå.
Naturligtvis är det svårt att genast införa dessa förändringar och genomföra en konsumtionsfrid, men det är viktigt att få en ny inriktning på marknadsföringslagstiftningen i linje med att uppnå en konsumtionsfrid i första hand i hemmen.
Förslagsvis bör maxytor för utomhusreklam och arenareklam införas. Likadant med tryckt reklam i tidningar, annonsblad och tv-reklam. Naturligtvis handlar det inte om att införa ett totalt reklamstopp. Företag måste ha möjlighet att marknadsföra sig och informera om sina varor och tjänster, vilket ger konsumenter rätten och möjligheten till en god marknadsöversikt. Beställd reklam och/eller konsumentupplysning bör få förekomma. Det skulle med stor sannolikhet leda till att de stora resurser, som i dag går åt till att framställa reklam, kan användas till andra mer samhällsnyttiga ändamål i stället samt, det viktigaste, att priset på de flesta varor och tjänster kan sänkas betydligt.
Gränsen för den nytta som reklam har och har haft är för länge sedan passerad och särskilt nu med all den telefonförsäljning som stör hushållsfriden i våra hem. Reklammakarna har förfinat sina metoder, och många lånar till löpande konsumtion.
Samhället har som det är i dag inget att sätta emot denna utveckling. Med en lag om konsumtionsfrid kan förmodligen balansen mellan konsument och säljare ändras i för konsumenten positiv riktning.
Riksdagen bör därför tillsätta en utredning i syfte att lagstifta om konsumtionsfrid för att stärka konsumenternas ställning och rätt i samhället. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Stockholm den 16 oktober 2006
Egon Frid (v)

Minnestal vid Edvin Eije Dahls begravning 18 februari 2004

”I alla tider har människor drömt om kämpat för en värld där ingen behöver gå hungrig, en värld utan förtryck och utan krig. Ropen på bröd, frihet och fred ekar genom historien. Förutsättningarna att förverkliga drömmarna har aldrig varit större än i dag. Alla skulle kunna ha tillräckligt med mat, rent vatten, bostad, utbildning och hälsovård. Ändå svälter tiotusental barn ihjäl varje dag. Människor hålls nere i fattigdom och förnedring. Kvinnor utnyttjas och förtrycks i en könsbestämd maktstruktur som genomsyrar allt och alla. Jordens resurser föröds och miljön förgiftas. Det måste inte vara så här. Världen kan och måste förändras.”

Detta stycke är inledningen på förslaget till nytt partiprogram som ska beslutas om på Vänsterpartiets 35:e kongress som startar i morgon i Folkets Hus i Stockholm.
Detta stycke tycker jag så bra beskriver kommunisten, antifascisten, fredskämpen, miljökämpen, fackkämpen, metallarbetaren, kommun- och landstingspolitikern, ”flyktingadvokaten”, medmänniskan, familjefadern, pensionären Edvin Dahls liv.
Edvins politiska intresse väcktes under 30-talet i Uddevallatrakten. Tidigt beskrev han sig som antifascist och som sådan drog han sig inte för en debatt. Edvins politiska engagemang ledde till att han internerades för sina vänstersympatier under 10 månader 1940-41 och var tillsammans med många vänsterkamrater registrerad av den svenska säkerhetspolisen för sina politiska åsikter.
Edvin gick med i ungdomsförbundet 1941, började han jobba på partidistriktet i Uddevalla 1944 och har under hela tiden sedan dess varit partiet troget och oerhörd lojal med förändringar och den politiska utvecklingen som skett i Sverige och i partiet.
Edvin sökte sig till Skövdetrakten av kärleken till Margit, som blev hans hustru, och vid ett besök i Skövde blev Edvin uppmanad att söka arbete på dåvarande Pentaverken. Så blev det och paret flyttade till Skövde 1945.
Som metallarbetare gick karriären fort. Redan året därpå, 1946, så valdes Edvin in i Metalls klubbstyrelse där han snart blev dess ordförande.
Som klubbordförande blev han strejkledare och de 181 strejkande arbetarna hamnade i Arbetsdomstolen där Edvin förde de strejkandes talan. AD-domen blev en stor framgång såväl för Edvin som för verkstadsklubben. Vid nästa val av klubbordförande på Pentaverken avsattes Edvin som klubbordförande genom ett valfusk.
Något som jag vet att Edvin har önskat och inte fått är en ursäkt från Metall för är valfusket och upprättelse för interneringen, registreringen och SÄPO-arkivet av socialdemokratiska regeringen. Edvin fick lämna Pentaverken och blev svartlistad och kunde inte få någon anställning i något företag. Han blev ombudsman några år i partiet i Skaraborg, Gävleborg och Göteborg. Senare blev det affärslivet med försäljning av tvättmaskiner 1966 och startade TEX-Hallen tillsammans med Margit året därpå 1967.
1981 flyttade jag till Skövde och då började mina första kontakter med Edvin. En av dem var när vi skulle åka till en av Barsebäckmarscherna. Jag åkte bil med honom till Vara där vi skulle byta till tåg. Edvin var en stor förebild för mig så det var stort att ge sig ut med honom. Men han körde på fyran hela vägen men jag vågade inte säga till honom att lägga in femman. Likaså satt jag, av ren artighet, ihop med Edvin och Vagn i samma rökkupé på tåget till Lund i deras cigarrök utan att våga lämna dem för friskare luft någon annanstans.
Vid valet 1982 var jag ersättare på kommunfullmäktigelistan har i Skövde och då gjorde Edvin valteknisk samverkan med en präst i KDS från Götene, Karl-Olof Hasselberg, och tog sig som förste vpk:are in i Landstingsstyrelsen i Skaraborgs Län. Denna handling har nog Edvin däremot fått förlåtelse för. I början på 1983 avslutade Edvin sin mångåriga tid som kommunpolitiker och fortsatte enbart som landstingspolitiker fram till 1991 då han lämnade över även där till yngre krafter.
Ett mycket omfattande politiskt arbete gjorde Edvin i miljörörelsen. Han deltog som en av de drivande krafterna i Skövde Miljöforum och var med och stoppade uranbrytningen i Sydbillingen på 70-talet. Ett annat viktigt politiskt område för Edvin var fredsarbetet och deltagande i Skövde Fredsgrupp.
Under 80-talet var Edvin ”flyktingadvokat” åt ett stort antal kurdiska flyktingar som kom till Skövde. Här gjorde Edvin nya allianser. Han samarbetade med Röda Korset och Ulla Gunnefur på deras Träffpunkt i Ryd. Jag kommer ihåg de våravslutningar vi hade i Ulvåker där kurderna var ett färgstarkt inslag. Denna solidaritet och generositet visade Edvin tillsammans med sin familj då mycket av vårt partiarbete skedde i och vid TEX-Hallen i Ulvåker. Våra auktioner, valvakor, våravslutningar, årsmöten och mycket mera.
Som äldre pensionär fortsatte Edvin att kämpa politiskt då han var med och organiserade en namninsamling på Bagaren för en god äldreomsorg i Skövde.
Edvin hade en stor kapacitet och var mycket drivande i allt han företog sig och hade en enorm organisationsförmåga.
Något som skildrar detta är arbetet med valfoldrar som skulle ske varje val. Jag vet att Edvin med familj, släkt och vänner gjorde ca 50 % av de foldrar vi skulle göra i Skövde. Alltså över 10 000 kuvert.
Så sent som valet 2002 hjälpte Edvin till med våra valfoldrar. Först när jag frågade honom så avböjde han och sa att jag har gjort mitt när det gäller valfoldrar men sen frågade jag honom igen och påverkade honom att ta 500 som jag bar hem till honom. Dagen efter ringde han mig och lät helt förstörd i telefonen och då tänkte jag att nu har jag nästan tagit livet av Edvin. Men efter en stund så kom det fram att han redan hade gjort de 500 foldrarna och ville ha 500 till. Men sedan ska jag inte ha en jävla folder till sa Edvin.
Edvins mångåriga antifascistiska, fackliga och politiska arbete kommer att ihågkommas i ljust minne länge hos alla han kämpade tillsammans med i Sverige, Skaraborg och Skövde.
Vi saknar alla Edvin här. Men jag vill och vågar säga att han inte vill vara sörjd för han trivdes inte med att bli gammal. Edvin hade så stora krav på sig att vara lika klipsk, kunnig, påläst som när han var i sina bästa år.
Jag hade glädjen att få möta Edvin drygt en vecka innan han avled. Han var orolig för att han glömt betala medlemsavgiften men det hade han redan gjort förra året även för i år för säkerhets skull. Sedan var det en prenumeration för Flamman som jag fick hjälpa honom med. Vi satt och pratade och umgicks drygt en timma och det kändes lugnt och fint som de andra gångerna jag har mött honom på Bagaren de senaste åren.
Den värme hans hand förmedlande när vi tog i hand för sista gången kommer alltid att följa mig som ett tecken på vår vänskap och politiska gemenskap.

 Vila i frid Edvin.

Minnesord för Edvin Dahl i SLA 8 februari 2004

Den stridbare och färgstarke Skövde- och vänsterprofilen Edvin Dahl har avlidit i en ålder av 85 år. Under 50 år agerade vänstermannen Edvin Dahl på den fackliga och politiska scenen och blev välkänd inte bara i Skövde och Skaraborg utan också i rikssammanhang.

Edvin Dahl föddes i skånska Verum och var endast två år gammal när hans båda föräldrar avled i sjukdomar och Edvin Dahl flyttade till en släkting i Uddevalla där han växte upp. Hans politiska intresse väcktes under 30-talet. Tidigt beskrev han sig själv som antifascist och som sådan drog han sig inte för en debatt. Edvins engagemang ledde till att han internerades för sina vänstersympatier under 10 månader 1940-41 och var tillsammans med många vänsterkamrater registrerad av den svenska säkerhetspolisen för sina politiska åsikter.
Edvin Dahl gick med i ungdomsförbundet 1941 och har varit under hela sin levnad varit partiet troget och oerhörd lojal med förändringarna och utvecklingen inom Vänsterpartiet.
1944 fick han sin första anställning hos partiet på partidistriktet i Uddevalla. Edvins sambo och blivande hustru var från Skövdetrakten och vid ett besök i Skövde blev han uppmanad att söka arbete på dåvarande Pentaverken. Så blev det och paret flyttade till Skövde 1945.
Redan året därpå valdes han in i Metalls klubbstyrelse där han snart blev dess ordförande.
Edvin Dahl agerade ”advokat” vid den uppmärksammande rättegången i arbetsdomstolen, då 181 strejkande vid Pentaverken stod till svars. AD-domen blev en stor framgång såväl för Edvin Dahl som för verkstadsklubben. Efter att han avsatts som klubbordförande 1952 blev han ombudsman några år för partiet i Skaraborg, Gävleborg och Göteborg. Edvin Dahl var svartlistad och kunde inte få någon anställning utan blev hänvisad att bli försäljare och började med att sälja tvättmaskiner 1966 och året efter startade han textilföretaget TEX-Hallen i Ulvåker som han innehade fram till pensioneringen.
Edvin Dahl var i många år aktiv inom kommunal- och landstingspolitiken. Först i Binnebergs kommunfullmäktige och efter sammanslagningen i Skövde kommunfullmäktige. Han utökade sitt landstingpolitiska engagemang 1983 då han kom in i landstingsstyrelsen i Skaraborgs län genom en mycket omtalad valteknisk samverkan med dåvarande KDS. Detta år lämnade han kommunfullmäktige i Skövde. Edvin Dahl kämpade politiskt och han kämpade fackligt. Han satt internerad, var registrerad av Säpo och svartlistad för sina politiska åsikter. Tillsammans med bland annat Lars Werner och C H Hermansson kämpade han även mot regeringen för rätten att få läsa den av Säpo upprättade personakten om honom. Som äldre pensionär fortsatte Edvin Dahls engagemang inom politiken och inom flyktingpolitiken. Han företrädde ett stort antal kurdiska flyktingar som kom till Skövde under 80-talet. Under några av hans sista levnadsår, då han bodde på äldreboendet Bagaren, var han aktiv och samlade in namn för en god äldreomsorg i Skövde kommun.
Edvin Dahls mångåriga antifascistiska, fackliga och politiska arbete minns och kommer att minnas länge hos alla han kämpade tillsammans med i Sverige och framför allt hos oss i Vänsterpartiet i Skövde.

Egon Frid (V) i Skövde

20040208