Denna insändare har en person skrivit som jag har haft mycket kontakt med angående överskuldsattas situaiton. Personen har försökt få in denna insändare i DN men blivit avvisad för personen inte vill röja sitt namn och adress. Jag vill därför ge utrymme på min blogg för personens uppfattning och åsikter i frågan.
”Återigen går media på Kronofogdemyndighetens och branschens propaganda. Det kommer inte bli lättare att få skuldsanering med den nya lagen, bara snabbare att få avslag. KFM har under flera år rapporterat om att allt fler ansöker om skuldsanering. Det man inte talar om är att allt färre får sin ansökan beviljad vilket borde vara det relevanta i sammanhanget. Jämför man antalet beviljade ansökningar mellan år 2000 och 2005 har färre människor beviljats skuldsanering i faktiska tal. Ser man det procentuellt är minskningen dramatisk. Samtidigt är det bara runt 2 000 personer som beviljas skuldsanering utav hundratusentals svenskar som skulle vara behjälpliga av en sådan åtgärd vilket visar på det PR-jippo som hela den här frågan har blivit för inkassobranschen och kronofogdemyndigheten och där man tar dessa kosmetiska ändringar av lagen (bland politikerna) som intäkt för att peka på att man trots allt ”gjort” något.
Ett annat faktum som KFM aldrig nämner är att en ansökan om skuldsanering juridiskt sett nollställer den skuldsattes preskriptionstider. Att det idag existerar preskriptionstider där fordringsägaren inte delgivit gäldenären en skuld, uppkommen för många år sedan är information som KFM inte lämnar till den skuldsatte sökande parten. Detta är inte så vanligt men det händer alltså att gäldenärer ”väcker upp” skulder som egentligen är preskriberade sedan länge genom att en ansökan om skuldsanering skickas in. Att KFM inte lämnar ut den här typen av information skulle alltå kunna få allvarliga följder för Kronofogdens uppdragsgivare och kunder, vilka ofta är inkassobolag, ockrare och procentare som tar ut hissnande avgifter och inte sällan dryga 35%-iga räntor eller mer. Även KFM:s inkomster till statskassan (500:-/brev och år) och antalet ärenden skulle minska vilket menligt skulle påverka den myndighetens personalöstyrka. För att råda bot på rådande situation behövs det inte bara en skuldsaneringslag värd namnet utan ett helt batteri av åtgärder om rådande allvarliga situation skall kunna ändras.
– Absolut preskriptionstid (som finns i många andra länder). Är det rimligt att människor tvingas leva på existensminimum årtionden efter årtionden och ibland aldrig kommer ur ockrarnas grepp förrän på dödsbädden? (och knappt inte ens då vilket det finns exempel på) En absolut preskriptionstid (som till exempel i Finland) måste väl därför även vara möjlig att införa även i Sverige.
– Saneringslån. Många som idag har utmätning av lön skulle klara upp sin ekonomi genom att få möjlighet till att samla ihop skulderna i ett saneringslån. Här finns goda resultat från Finland. Varför inte lära av finnarna?
Oviljan från KFM:s sida är förståelig. De skulle tvingas säga upp många medarbetare om ett komplett och heltäckande regelverk infördes på området. Oviljan från inkassobranschen, ockrarna och procentarna behöver jag väl inte ens kommentera.
Visst skall alla betala för sig. Så är jag uppfostrad och jag finner det självklart. Men varje människa kan hamna i en omöjlig ekonomisk situation, ofta p.g.a. sjukdom, arbetslöshet och/eller skilsmässa.
Det borde även finnas en större risk för ockrarna att faktiskt ”förlora” pengar. Idag är det inte så. Med KFM i ryggen som friskt spenderar våra skattekronor på att jaga människor som ofta är ekonomiskt utslagna och redan ligger ner. Att införa absolut preskriptionstidsgräns, skuldsaneringslån tillsammans med skuldsaneringslagen skulle automatisk ge en självsanering av inkasso- och ockermarknaden. Att få möjlighet att reda upp sin situation borde vara en mänsklig rättighet men branschfolket verksamma inom det här området är inte mänskliga, det har jag fått lära mig.”