Civilutskottet debatterade under dagen ett betänkande om sjöfylleri. I debatten ställde jag mig bakom den gemensamma reservationen från s v och mp i utskottet. Reservationen stödjer och vill att riksdagen tillkännager för regeringen att motioner, som föreslår en nedre promillegräns på 0,2 promille införs för sjöfylleri, ska bifallas liksom möjligheten att rutinmässigt ta alkoholutandningsprov för att kontrollera nykterheten till sjöss. Motionerna har också stöd av Rattfylleriutredningens förslag vilket naturligtvis ger reservationen en stor tyngd.
Jag anser att straffbestämmelserna för sjöfylleri behöver skärpas. Den promillegräns som gäller i vägtrafiken bör införas även för sjötrafik och sjöfylleri. Att framföra en snabb båt i berusat tillstånd kan innebära en lika stor risk som att köra bil berusad. Det finns därför ingen anledning att bestämmelserna skall vara olika. Promillegränserna för sjöfylleri bör alltså vara desamma som för rattfylleri.
Regeringen bereder nu Rattfylleriutredningens förslag, förra regeringen beredde Rattfylleriutredningens förslag. Det finns anledning att hävda att detta beredningsarbete inte har skett så skyndsamt som varigt möjligt. Det finns anledning att hävda och tro att beredningen av detta betänkande sker långsamt för att vinna tid och slippa ta i denna för många kontroversiella fråga. Det kontroversiella, kan vara, att det finns speciella friheter på sjön som inte får beskäras ytterligare. Men det är inte acceptabelt att vissas frihet ska kunna äventyra säkerheten i trafiken till sjöss och av att vi inte vågar eller förmår oss att fatta ett beslut i riksdagen som är i enlighet med lagstiftningen på land.
Vad är det som motiverar att det är tillåtet att på ett ”betryggande” sätt framföra en båt till sjöss även om promillehalten inte är 1,0, eller över, jämfört med att framföra ett motorfordon på land på ett ”betryggande” sätt med samma promillehalt. Naturligtvis är det så att detta inte går att motivera. Det går inte att framföra ett fordon eller båt varken till lands eller till sjöss på ett betryggande sätt om föraren är påverkad av alkohol eller andra berusningsmedel. Därför måste lagstiftningen för sjöfylleri ändras.
Men varje sommar utan beslut om Rattfylleriutredningens förslag och beslut enligt de motioner som finns i betänkandet om en promillegräns för sjöfylleri på 0,2 promille är ännu en förlorad sommar för sjötrafiknykterheten.
Varje sommar sker sjötrafikolyckor som måste undvikas. Ett sätt att försöka undvika dessa sjötrafikolyckor är att skärpa lagstiftningen i sjölagen och ge polisen och kustbevakningen utökade befogenheter att genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov enligt den lagen. Det kan tyckas att undantagsreglerna enligt Rattfylleriutredningens förslag är för omfattande i jämförelse med fordonstrafik på land. Men ändå vågar inte regeringen och majoriteten i riksdagen att jämställa rattfylleri på land och till sjöss.
Jag och vänsterpartiet ställer oss därför bakom motionerna och Rattfylleriutredningens förslag om en promillegräns för sjöfylleri på 0,2 promille och att polisen och kustbevakningen får genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov skall genomföras, och att detta ska ske skyndsamt. Med rätt fart i denna viktiga fråga så hade en lagändring varit möjlig till sommaren 2007. Tyvärr blir det i stället ännu en förlorad sommar för nykterheten till sjöss!