”I alla tider har människor drömt om kämpat för en värld där ingen behöver gå hungrig, en värld utan förtryck och utan krig. Ropen på bröd, frihet och fred ekar genom historien. Förutsättningarna att förverkliga drömmarna har aldrig varit större än i dag. Alla skulle kunna ha tillräckligt med mat, rent vatten, bostad, utbildning och hälsovård. Ändå svälter tiotusental barn ihjäl varje dag. Människor hålls nere i fattigdom och förnedring. Kvinnor utnyttjas och förtrycks i en könsbestämd maktstruktur som genomsyrar allt och alla. Jordens resurser föröds och miljön förgiftas. Det måste inte vara så här. Världen kan och måste förändras.”

Detta stycke är inledningen på förslaget till nytt partiprogram som ska beslutas om på Vänsterpartiets 35:e kongress som startar i morgon i Folkets Hus i Stockholm.
Detta stycke tycker jag så bra beskriver kommunisten, antifascisten, fredskämpen, miljökämpen, fackkämpen, metallarbetaren, kommun- och landstingspolitikern, ”flyktingadvokaten”, medmänniskan, familjefadern, pensionären Edvin Dahls liv.
Edvins politiska intresse väcktes under 30-talet i Uddevallatrakten. Tidigt beskrev han sig som antifascist och som sådan drog han sig inte för en debatt. Edvins politiska engagemang ledde till att han internerades för sina vänstersympatier under 10 månader 1940-41 och var tillsammans med många vänsterkamrater registrerad av den svenska säkerhetspolisen för sina politiska åsikter.
Edvin gick med i ungdomsförbundet 1941, började han jobba på partidistriktet i Uddevalla 1944 och har under hela tiden sedan dess varit partiet troget och oerhörd lojal med förändringar och den politiska utvecklingen som skett i Sverige och i partiet.
Edvin sökte sig till Skövdetrakten av kärleken till Margit, som blev hans hustru, och vid ett besök i Skövde blev Edvin uppmanad att söka arbete på dåvarande Pentaverken. Så blev det och paret flyttade till Skövde 1945.
Som metallarbetare gick karriären fort. Redan året därpå, 1946, så valdes Edvin in i Metalls klubbstyrelse där han snart blev dess ordförande.
Som klubbordförande blev han strejkledare och de 181 strejkande arbetarna hamnade i Arbetsdomstolen där Edvin förde de strejkandes talan. AD-domen blev en stor framgång såväl för Edvin som för verkstadsklubben. Vid nästa val av klubbordförande på Pentaverken avsattes Edvin som klubbordförande genom ett valfusk.
Något som jag vet att Edvin har önskat och inte fått är en ursäkt från Metall för är valfusket och upprättelse för interneringen, registreringen och SÄPO-arkivet av socialdemokratiska regeringen. Edvin fick lämna Pentaverken och blev svartlistad och kunde inte få någon anställning i något företag. Han blev ombudsman några år i partiet i Skaraborg, Gävleborg och Göteborg. Senare blev det affärslivet med försäljning av tvättmaskiner 1966 och startade TEX-Hallen tillsammans med Margit året därpå 1967.
1981 flyttade jag till Skövde och då började mina första kontakter med Edvin. En av dem var när vi skulle åka till en av Barsebäckmarscherna. Jag åkte bil med honom till Vara där vi skulle byta till tåg. Edvin var en stor förebild för mig så det var stort att ge sig ut med honom. Men han körde på fyran hela vägen men jag vågade inte säga till honom att lägga in femman. Likaså satt jag, av ren artighet, ihop med Edvin och Vagn i samma rökkupé på tåget till Lund i deras cigarrök utan att våga lämna dem för friskare luft någon annanstans.
Vid valet 1982 var jag ersättare på kommunfullmäktigelistan har i Skövde och då gjorde Edvin valteknisk samverkan med en präst i KDS från Götene, Karl-Olof Hasselberg, och tog sig som förste vpk:are in i Landstingsstyrelsen i Skaraborgs Län. Denna handling har nog Edvin däremot fått förlåtelse för. I början på 1983 avslutade Edvin sin mångåriga tid som kommunpolitiker och fortsatte enbart som landstingspolitiker fram till 1991 då han lämnade över även där till yngre krafter.
Ett mycket omfattande politiskt arbete gjorde Edvin i miljörörelsen. Han deltog som en av de drivande krafterna i Skövde Miljöforum och var med och stoppade uranbrytningen i Sydbillingen på 70-talet. Ett annat viktigt politiskt område för Edvin var fredsarbetet och deltagande i Skövde Fredsgrupp.
Under 80-talet var Edvin ”flyktingadvokat” åt ett stort antal kurdiska flyktingar som kom till Skövde. Här gjorde Edvin nya allianser. Han samarbetade med Röda Korset och Ulla Gunnefur på deras Träffpunkt i Ryd. Jag kommer ihåg de våravslutningar vi hade i Ulvåker där kurderna var ett färgstarkt inslag. Denna solidaritet och generositet visade Edvin tillsammans med sin familj då mycket av vårt partiarbete skedde i och vid TEX-Hallen i Ulvåker. Våra auktioner, valvakor, våravslutningar, årsmöten och mycket mera.
Som äldre pensionär fortsatte Edvin att kämpa politiskt då han var med och organiserade en namninsamling på Bagaren för en god äldreomsorg i Skövde.
Edvin hade en stor kapacitet och var mycket drivande i allt han företog sig och hade en enorm organisationsförmåga.
Något som skildrar detta är arbetet med valfoldrar som skulle ske varje val. Jag vet att Edvin med familj, släkt och vänner gjorde ca 50 % av de foldrar vi skulle göra i Skövde. Alltså över 10 000 kuvert.
Så sent som valet 2002 hjälpte Edvin till med våra valfoldrar. Först när jag frågade honom så avböjde han och sa att jag har gjort mitt när det gäller valfoldrar men sen frågade jag honom igen och påverkade honom att ta 500 som jag bar hem till honom. Dagen efter ringde han mig och lät helt förstörd i telefonen och då tänkte jag att nu har jag nästan tagit livet av Edvin. Men efter en stund så kom det fram att han redan hade gjort de 500 foldrarna och ville ha 500 till. Men sedan ska jag inte ha en jävla folder till sa Edvin.
Edvins mångåriga antifascistiska, fackliga och politiska arbete kommer att ihågkommas i ljust minne länge hos alla han kämpade tillsammans med i Sverige, Skaraborg och Skövde.
Vi saknar alla Edvin här. Men jag vill och vågar säga att han inte vill vara sörjd för han trivdes inte med att bli gammal. Edvin hade så stora krav på sig att vara lika klipsk, kunnig, påläst som när han var i sina bästa år.
Jag hade glädjen att få möta Edvin drygt en vecka innan han avled. Han var orolig för att han glömt betala medlemsavgiften men det hade han redan gjort förra året även för i år för säkerhets skull. Sedan var det en prenumeration för Flamman som jag fick hjälpa honom med. Vi satt och pratade och umgicks drygt en timma och det kändes lugnt och fint som de andra gångerna jag har mött honom på Bagaren de senaste åren.
Den värme hans hand förmedlande när vi tog i hand för sista gången kommer alltid att följa mig som ett tecken på vår vänskap och politiska gemenskap.

 Vila i frid Edvin.