Maj-Britt Larsson avled 4 maj efter en tids sjukdom i en ålder av 88 år och begravdes den 31 maj i Marie begravningskapell. Maj-Britt sörjs närmast av döttrarna Gunilla och Lena, sonen Johan med familjer, syskon med familjer och övrig släkt och vänner.
Maj-Britt Larsson, föddes Wallgren, i Skara 6 juli 1930, där hon växte upp och tidigt började jobba inom bageri- och konditoribranschen. På bageriet i Skara träffade Maj-Britt sin blivande man Lars-Johan Larsson och de kom att dela livet, yrkeslivet som konditor och bagare samt samhällsengagemanget och politiken. Maj-Britt var tidigt aktiv inom SSU och Socialdemokratiska Kvinnoförbundet. Maj-Britt växte upp i en starkt politiskt engagerad familj och de värderingarna delade Maj-Britt och levde och efter dem i hela sitt yrkesverksamma liv och även som pensionär. Strax innan Maj-Britt blev sjuk deltog hon i Socialdemokratiska Kvinnoförbundets 90-årsfirande i Skara.
1962 övertog Maj-Britt och Lars Nya Konditoriet i Vedum och familjen flyttade dit. På Nya Konditoriet, Kondis kallat, fanns deras arbetsplats och bostad.
Jag fick, vid 17-års ålder, den stora glädjen att bli en del av familjen då jag träffade Maj-Britt och Lars dotter Lena. Mitt eget samhälls- och politiska engagemang växte fram då och har påverkat mig oerhört starkt i mitt politiska val. Dock var Maj-Britts far Erik Wallgren synnerligen arg på mig då jag tog steget vänster ut från Socialdemokraterna. Övertygelsen av att arbetarrörelsens ideologier och värderingar var även rätt för mig blev större och självklarare när jag fick del av dem genom Maj-Britt och Lars politiska arbete.
Trots bundenheten till arbetet på Kondis var det ett stort socialt- och samhällsinriktat engagemang från Maj-Britts sida. Skolfrågorna och den lokala demokratin, engagemanget i Vedums Allmänna Idrottssällskap, VAIS, fanns det alltid tid över till. Åtskilliga tårtor och smörgåstårtor levererades till olika möte och sammankomster i Vedum med omnejd.
Ett annat stort intresseområde var kulturen, teater och musik. Maj-Britt och Lars blev min väg in till Folkteatern i Göteborg och Kent Anderssons uppsättningar med Flotten, Hemmet och Sandlådan. Vi åkte även på jazz i Vara och Skara. Ett speciellt minne från jazzens värld var när vi lyssnade på George Riedel, Bengt Hallberg och Rune Gustafsson i Alléskolans aula.
Det var fint att lära känna Maj-Britt och följa henne som yrkeskvinna, i hennes stora engagemang och som mamma till Gunilla, Lena och Johan. Maj-Britt är mormor till mina och Lenas två barn, Erik och Elin. De fick glädjen att redan som små vara med i bageriet och följa arbetet där. En och annan plåt fick skrapas och kanelbullar bakades. Starka egna minnen är när jag fick som bonus tillgången till det goda brödet och de goda bakverken. En nybakt tekaka eller källarfranska med Billingeost gav mig goda minnen för livet! Ett annat starkt minne är när jag gjorde lumpen i Sollefteå och Maj-Britt skjutsade mig till tåget i Herrljunga med matsäcken packad, en flaska äpplemer och just favoritbrödet, källarfranskan med ost som jag åt när nattåget hade åkt en bit.
1988 avvecklades Kondis i Vedum och Maj-Britt och Lars flyttade tillbaka till Skara. Lars var pensionär och Maj-Britt försökte jobba med bröd på Munken i Skara men kontrasterna mellan det egna lilla bageriet och den stora livsmedelsbutiken blev för stora. De sista yrkesverksamma åren blev inom omsorgen med olika jobb där. Som pensionär sedan fortsatte det sociala och politiska engagemanget och mycket genom PRO, Träffpunkten på Skaraborgsgatan och i kvinnoförbundet.
Mina tankar och minnen av Maj-Britt Larsson kommer att leva kvar i mig hela mitt liv då de är en del av vem jag är idag. Maj-Britt var likt min mamma Ella av den rationella sorten, vid sista besöket hos Maj-Britt som jag gjorde i lägenheten på Viktoriagården så bad hon mig om hjälp, hos sa – ”när du ändå är här så kan du väl byta glödlampan i taket i hallen”.
Mina tankar går till Gunilla, Lena och Johan med familjer. Maj-Britt är och kommer för alltid vara en viktig förebild för mig och som mormor till mina barn.
Egon Frid