Alkoholdebatt i riksdagen

Den första alkoholdebatten i riksdagen hölls genom min interpellationsbebatt 061221 om EU:s alkoholstrategi med folkhälsoministern Maria Larsson. Jag, som är ny ordförande i Riksdagens Nykterhetsgrupp, talade för totalkonsumtionsmodellen vilket inte EU:s alkoholstrategi betonar. Läs mer om debatten i riksdagens protokoll och AlcoholUpdate 12-06.


4 § Svar på interpellation 2006/07:150 om EU och alkoholen
Anf. 2 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Egon Frid har frågat mig hur jag ämnar arbeta vidare med EU:s alkoholstrategi för att långsiktigt föra in mer resultatinriktade åtgärder. Han har vidare frågat vad jag avser att göra för att föra upp frågan om totalkonsumtionsmodellen som utgångspunkt för alkoholarbetet i EU-sammanhang samt om jag anser att det finns risk för att EU:s strategi kan påverka den svenska alkoholpolitiken i urholkande riktning.
Låt mig börja med att konstatera att riksdagens intresse och engagemang för de alkoholpolitiska frågorna nationellt och inom EU är mycket stort just nu. Det är glädjande, för om vi ska lyckas med att flytta fram de alkoholpolitiska positionerna och folkhälsoperspektivet inom EU och internationellt så krävs engagemang, vilja och inte minst ett strategiskt nytänkande från alla parter.
Så sent som i förra veckan – förrförra, tror jag till och med – redogjorde jag i en interpellationsdebatt för regeringens syn på alkohol och folkhälsa och på den nyligen antagna EU-strategin för att minska de alkoholrelaterade skadorna. Jag betonade då att jag ser alkohol som en ödesfråga för folkhälsan och att det är angeläget att minska alkoholkonsumtionen för att förbättra folkhälsan och minska de sociala problemen. Jag underströk också att regeringen välkomnar strategin som ett viktigt steg mot en mer balanserad och hälsoinriktad alkoholpolitik inom EU.
Åtgärder behövs inom många politikområden. Det gäller till exempel konsumentskydd, transport, reklam och marknadsföring, skattefrågor och andra gränsöverskridande frågor.
För att nå framgång även inom andra områden än hälsosektorn krävs en gemensam plattform för dialog och erfarenhetsutbyte under balanserade och strukturerade former. Därför välkomnar regeringen också kommissionens förslag att inrätta ett forum för alkohol och hälsa för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att genomföra strategin.
Jag vet att förslaget har mött kritik för att även representanter för alkoholindustrin kommer att bjudas in. En del medlemsstater och frivilligorganisationer är oroliga för att industrin därigenom kan få för stort inflytande. Jag respekterar dessa farhågor, men jag tror att betydelsen av dialog överväger riskerna. Jag ska dock göra mitt bästa för att sammansättningen av och arbetet i detta forum, liksom i andra relevanta EU-organ, främst ska syfta till att stärka folkhälsoperspektivet på alkoholfrågan, både inom unionen och i medlemsstaterna. För detta synsätt finns ett starkt stöd i de rådsslutsatser som antogs av ett enigt ministerråd den 30 november i år.
När det gäller totalkonsumtionsmodellen delar jag uppfattningen att en ökad totalkonsumtion innebär ett ökat hot mot folkhälsan. Detta perspektiv måste på sikt inlemmas i strategin och få ökad tyngd i EU-samarbetet. Jag tror emellertid inte att det är möjligt eller ens strategiskt klokt att nu försöka göra totalkonsumtionsmodellen till utgångspunkt för allt alkoholarbete i EU. Därtill är skillnaderna mellan länderna i uppfattning om vad som är att betrakta som skadlig alkoholkonsumtion för närvarande alltför stora.
Om vi ska kunna bygga upp ett framgångsrikt alkoholpolitiskt samarbete inom EU krävs respekt länderna emellan för varandras olika alkoholpolitiska ställningstaganden. Men genom att skapa starka allianser med likasinnade länder – det finns flera – kan vi på sikt flytta fram positionerna och få gehör för uppfattningen att en hög alkoholkonsumtion generellt skadar folkhälsan.
Enligt min uppfattning finns ingen risk för att strategin kan komma att urholka den svenska alkoholpolitiken. Den kommer snarare att öka möjligheten att sprida förståelse för våra särskilda förutsättningar och problem, till exempel med den illegala alkoholhanteringen. Därmed ökar också möjligheten att finna gemensamma lösningar.
Alkoholpolitiken är en nationell kompetens. Strategin syftar inte heller till att ersätta nationella alkoholpolitiska åtgärder med åtgärder på EU-nivå. Däremot finns det utrymme inom ramen för strategin att verka för förbättrade insatser både nationellt och på EU-nivå, framför allt inom vissa prioriterade områden.
Kommissionen ska regelbundet återkoppla till ministerrådet med rapporter om hur arbetet utvecklas och de resultat som görs. Den första rapporten kommer år 2008. Om resultatet uteblir måste skarpare åtgärder vidtas. Vi har inte råd att vänta. Därför är det viktigt att arbetet med att genomföra strategin följs och utvärderas, både i alla medlemsstater och på EU-nivå.
Anf. 3 EGON FRID (v):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Maria Larsson för svaret som jag i mångt och mycket kan tycka är bra och omfattande. Jag vill också tacka för att denna interpellationsdebatt hanns med innan jul så att vi får julstäda i morgon båda två. Den var inplanerad i morgon egentligen, men den flyttades, och det är vi nog glada för båda två.
Herr talman! Som nyvald ordförande i riksdagens nykterhetsgrupp och som medlem i Alkoholpolitiskt forum i riksdagen har jag som ett av syftena med denna interpellation att lyfta intresset och engagemanget för de alkoholpolitiska frågorna i riksdagen och i riksdagens partier som förhoppningsvis sprider sig utanför riksdagen. Det är extra angeläget att vi får denna diskussion nu innan jul, den högtid och helg i Sverige då alkoholen för många får stora negativa konsekvenser.
Jag noterar att statsrådet konstaterar att intresset och engagemanget för de alkoholpolitiska frågorna nationellt och inom EU är mycket stort just nu. Jag hoppas att statsrådet inte tycker att det blir för stort nu när ni får en interpellation till att besvara så nära inpå den som ni besvarade om alkohol och folkhälsa den 12 december.
Det viktigaste syftet med denna interpellation är naturligtvis att debattera EU:s alkoholstrategi, eller som den heter: En EU-strategi för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att minska de alkoholrelaterade skadorna. Vi behöver, som statsrådet säger, ett engagemang och en vilja för att flytta fram de alkoholpolitiska positionerna och folkhälsoperspektivet inom EU ytterligare. Men jag har en liten undran och en fråga om vad statsrådet menar med att det behövs ett strategiskt nytänkande från alla parter. Själv menar jag och Vänsterpartiet att det behövs en folkresning mot alkoholen, för en minskad alkoholkonsumtion är ett minskat alkoholmissbruk och minskade alkoholskador för våra medborgare nationellt och internationellt.
Jag vill så här inledningsvis, herr talman, när det är första gången som jag får debattera alkoholfrågor med statsrådet och folkhälsoministern Maria Larsson, uttrycka en positiv hållning till de nya signalerna om den tillnyktring av alkoholfrågan i EU och inom EU-politiken som sker. Alkoholfrågan har under arbetet med alkoholstrategin som har pågått i fem år gått från en jordbruksfråga till en folkhälsofråga. Det är naturligtvis positivt.
Visst är det också ett litet steg i rätt riktning att man föreslår en höjning av minimiskatten, men som jag förstår det hela är det bara en höjning som syftar till att kompensera att skatten urholkats av inflationen under de senaste åren. Det är alltså ingen större skillnad och ingen reell höjning av minimiskatten inom EU.
Herr talman! Statsrådet Maria Larsson är något svävande i formuleringarna när statsrådet säger att det behövs ett strategiskt nytänkande från alla parter. Vad betyder det?
Statsrådet menar också att det inte är strategiskt klokt att försöka göra totalkonsumtionsmodellen till utgångspunkt för alkoholarbetet i EU. Hur kommer det sig att Maria Larsson säger så? Är denna ståndpunkt förknippad med att den samlade hållningen i regeringen är en annan än den som kristdemokraten Maria Larsson står för? Denna ståndpunkt kan ju leda till en farhåga om att regeringen inte tänker driva Sveriges alkoholpolitiska ståndpunkt, totalkonsumtionsmodellen, tillräckligt hårt.
Anf. 4 HANS WALLMARK (m):
Herr talman! Det finns många olika sorters Sverige. Jag kommer från den del av vårt land som ligger absolut längst söderut, nämligen Skåne. Där är alkoholpolitiken inte bara svensk utan i allra högsta grad europeisk. Den är dansk, och den är tysk.
Rätt många av skåningarna åker så här i jultid eller redan i november ned och handlar mycket av sin alkohol inför julen i Tyskland. Man kan träffa på många grannar och bekanta om man befinner sig i Puttgarden eller Burg. Det är också rätt vanligt att den alkohol som serveras i Skåne inte kommer från det svenska Systembolaget utan snarare från Danmark eller Tyskland. När vi pratar svensk alkoholpolitik måste vi nog därför inse att det ser olika ut i min del av Sverige, i Skåne, i Mellansverige och i norra Sverige.
Samtidigt vet vi att det inflöde av alkohol som vi märker i Sydsverige skapar nya situationer. Vår lokaltidning NST/HD skrev för någon vecka sedan om sprittaxi som åker omkring till ungdomar i 15–17-årsåldern. Med ett telefonsamtal kan de beställa alkohol och få den levererad dit de vill. Det handlar om sprit som kommer från länder utanför Sverige och som ungdomarna kan förse sig med.
Jag tycker att statsrådets svar på interpellationen är glädjande. De här frågorna löser vi inte exklusivt själva, utan vi måste lösa dem tillsammans med andra. Vi måste lösa dem som europeiska medborgare.
Jag tror också att det i mångt och mycket inte är själva tillgången som är det stora problemet utan attityder och förhållningssätt. Därför var det glädjande när man för någon dag sedan kunde läsa att det nu sups mindre bland ungdomar. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning hade gjort en undersökning där man konstaterade att andelen niondeklassare som uppger att de inte dricker alls har ökat med mer än 10 % sedan 1990-talet. Framför allt är det pojkarna som väntar med sin alkoholdebut. I 2006 års undersökning uppger nästan var tredje tillfrågad högstadieelev att de helt avstår från alkohol. Inte sedan undersökningen genomfördes för första gången 1971 har andelen icke-konsumenter varit så hög som nu. Det är oerhört glädjande.
På samma gång ska vi vara medvetna om att detta sker samtidigt som möjligheten att få tag i alkohol utifrån, till exempel från Danmark eller Tyskland, nog aldrig har varit större än i dag. Därför tror jag att själva problemet inte är tillgången utan just attityder och förhållningssätt. Därför måste man också arbeta med attityd- och förhållningssättsfrågor, precis som jag tycker att statsrådet framhäver i sitt interpellationssvar.
Dock vill jag påpeka en sak. Jag tror, inte minst som sydsvensk, att det är väsentligt att vi ytterst gör något åt alkoholbeskattningen. Differensen mellan svensk alkoholbeskattning och den som finns i Tyskland eller Danmark leder nämligen till att väldigt många söker sig bort från den svenska marknaden till den tyska eller den danska. Då uppstår också möjligheter för illegal försäljning och för olika kriminella nätverk att arbeta med alkoholen som en av de produkter de säljer.
Jag tror att en svensk alkoholbeskattning som var lägre än den är i dag skulle göra det onödigt för rätt många att lägga dyra pengar på att söka till Puttgarden eller Burg. I stället skulle man då handla sin alkohol på det svenska Systembolaget eller kanske i framtiden i licensierade butiker – nu är vi inte där än, men åtminstone på det svenska Systembolaget. Jag tycker att det svenska Systembolaget, eller i framtiden svenska licensierade butiker, är långt mycket bättre än sprittaxi som kör hem till barnen.
Anf. 5 JAN R ANDERSSON (m):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på interpellationen, som jag tycker är intressant i flera delar. Till exempel signalerar det att vi faktiskt lever i en annan värld än den vi hade när vi gick med i EU.
Om man först tittar tillbaka lite grann kan man se att det var först 1993 som EU tog beslut om att vi skulle ha en öppen handel med alkohol i Europa. Det finns en viss saktfärdighet, kan man säga, i Sveriges politik för att följa detta. Vi kan dock konstatera att vi har en annan politisk verklighet i dag än den vi hade när vi fick vårt medlemskap. Det är väl också det statsrådet talar om när hon säger att totalkonsumtionsmodellen kanske inte är den som ska användas.
Det finns många problem som har kommit med den nya alkoholpolitiska verklighet vi har. Man pratar mer om att försöka skydda, att ha harm reduction som ett mål för att nå framåt i alkoholpolitiken. Jag tror att det i grunden är bra. Den alkoholpolitiska modell vi har bygger faktiskt på att vi har stängda gränser och att ingen införsel kan ske. Det detaljhandelsmonopol vi har i Sverige är ju i princip avskaffat då mer än 50 % av de drycker som konsumeras i Sverige inte säljs via Systembolaget.
Man kan också konstatera att den passivitet som funnits i den svenska alkoholpolitiken har lett till stora problem. Vi har inte sett att det blivit en ny verklighet. Därför tycker jag att det är bra att statsrådet nu signalerar att det blir nya åtgärder.
Bland annat säger man att tullens resurser måste stärkas, och det är bra. Frågan är dock om detta är tillräckligt. Vi vet exempelvis att vi har en tull som jobbar väldigt hårt mot narkotikan, samtidigt som vi i dag kan se att narkotikan strömmar in. Vi kan se att det redan i dag läggs ned ett ganska stort arbete på att begränsa införseln av illegal sprit till Sverige men att det kanske inte alltid lyckas så bra.
Därför är jag intresserad av det som sägs om ett strategiskt nytänkande i den här politiken. Det behövs faktiskt en ny politik för en ny tid. Jag tror att det var en branschorganisations vd som sade att den politik vi har i Sverige skulle bara fungera i Nordkorea. Jag tror att han går lite långt där, men jag tror ändå att det precis som statsrådet säger krävs ett strategiskt nytänkande i dessa frågor.
Man kan exempelvis titta på Danmark, som gjorde en sänkning av alkoholskatten och därmed faktiskt minskade sin konsumtion. Det är intressant att ett land som ligger så nära oss och som har en politik liknande vår faktiskt har valt en annan väg som har varit väldigt lyckad.
Vi kan också se att det finns väldigt stora ekonomiska incitament. Expressen gjorde för ett tag sedan en undersökning av var break-even gick för att åka och handla en full ranson för en person i Tyskland. Enligt deras beräkningar kunde man åka någonstans från Sundsvall ända ned till Tyskland bara för att köpa en ranson. Då förstår man att vi som bor i Småland och Skåne naturligtvis har en helt annan ekonomisk verklighet.
Detta är också ett miljöproblem. Enligt beräkningar från Schenker släpps det ut ungefär 112 000 ton koldioxid bara på den alkoholturism som svenskar står för.
Jag välkomnar alltså svaret och det du säger om ett strategiskt nytänkande. Jag har noterat att finansministern säger att det för närvarande inte är aktuellt med skattesänkningar när det gäller dessa varor, men jag tycker att vi bör se vad som händer med de åtgärder som nu är på gång för att sedan kunna utvärdera detta igen. Kanske är dörren inte stängd när det gäller hur alkoholpolitiken ska se ut den närmaste tiden. Jag tackar för svaret och återkommer.
Anf. 6 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Tack för ett flitigt deltagande! Detta är den första interpellationsdebatten, och alla hinner hem och julstäda ändå – om det nu är det ni ska göra, om nu det är viktigast.
Den svenska alkoholpolitiken har skrivits in på ett tydligt sätt i regeringsförklaringen. Låt mig därför börja med att upprepa vad som står i den. Där finns skrivningar både om det nationella planet och om det internationella planet. Det står att vi ska verka för att minska totalkonsumtionen i Sverige och att vi i EU ska verka för en restriktiv alkoholpolitik.
Det är ganska tydliga riktlinjer. De är inte bara giltiga för det närmaste året, utan regeringsförklaringen måste betraktas som en inriktningsförklaring för den kommande mandatperioden.
Detta har bäring på folkhälsan i allra högsta grad, och det är naturligtvis därför skrivningarna är så tydliga. Vi vet att totalkonsumtionen är väldigt starkt och tydligt kopplad till antalet rattonyktra, våldet mot kvinnor, alkoholrelaterade sjukdomar och så vidare. De sambanden är tydligt klarlaga. Vår stora utmaning är att se till att folkhälsan utifrån det perspektivet kan bli bättre.
Det har skett trendbrott på flera sätt. Det har skett förändringar i alkoholpolitiken och i synsättet på alkohol i Sverige.
Vi har sett en ökad totalkonsumtion under en rad år. Vi ligger i dag på drygt tio liter per vuxen i årskonsumtion, vilket är ett mycket högt tal. Därför är det intressant att notera precis det som åberopades här: att ungdomar i dag står för ett trendbrott. 30 % av grabbarna i årskurs 9 säger att de inte alls nyttjar alkohol. Så högt procenttal har det inte varit på mycket länge. Detta är intressant.
Den här frågan behöver förnyas för varje ny generation. Här har det uppenbarligen på många plan pågått en opinionsbildning som varit framgångsrik. Jag tror att det ska tolkas som ett resultat av den ökade alkoholkonsumtionen under en längre tid. Vi har ju sett resultatet av den. I dag väljer många ungdomar i stället att helt avstå från alkohol.
Ett av de verktyg som vi använder oss av på det nationella planet är Systembolaget, ett försäljningsmonopol, som får ökat förtroende hos svenska folket. I dag är det alltfler som supportar tanken på ett försäljningsmonopol än det var förra året och förrförra året. Det finns en ny syn; man ser att sortimentet är tillfredsställande och att försäljningsmonopolet med begränsade öppettider, ingen merförsäljning och så vidare är ett väl fungerande verktyg. Svenska folket är relativt nöjt med Systembolaget som försäljningsmonopol.
Hög beskattning är också ett verktyg. Glädjande nog har vi nu fått en dom i Joustramålet som indikerar att de skatterna kan behållas, alltså att Internetförsäljningen inte på något sätt ska undantas här. Vi väntar fortfarande på Rosengrenmålet, och vi har fått generaladvokatens dom som går i samma riktning som domen i Joustramålet.
Det här är intressant att se därför att det indikerar att den svenska linjen alltmer vinner gehör också i ett europeiskt perspektiv. Detta tolkar jag väldigt positivt. När jag var på ministerrådsmöte om alkoholstrategin talade jag med Nederländernas representant. Han sade: Sverige har en bra alkoholpolitik. Vi andra borde lära av er.
Det Bror Duktig-syndrom som kanske funnits tidigare har övergått i respekt för att vi valt att ha en restriktiv alkoholpolitik och att arbeta med de här verktygen över en lång tid.
Talartiden försvann fort. Jag får återkomma till EU-nivån i nästa inlägg.
Anf. 7 EGON FRID (v):
Herr talman! Jag vill först tacka mina meddebattörer. Det är intressant med alkoholpolitiska debatter. Sedan får jag väl dela ut min julklapp. När vi nu har en borgerlig alliansregering får jag väl ändå uttrycka min tacksamhet över att det är Maria Larsson och Kristdemokraterna som i regeringen har ansvaret alkoholpolitiken – detta sagt naturligtvis utifrån den tydliga spännvidd vi ser i regeringen när det gäller alkoholfrågan. Anders Borg har på EU-nivå uttalat att det är bättre att jobba än att supa och gett signalen att det inte är aktuellt att sänka några skatter på EU-nivå. Jag hoppas att det gäller också i Sverige.
Naturligtvis vill jag anknyta till den nya verkligheten, till de trendbrott som vi sett inom svensk alkoholpolitik. Det är viktigt att konstatera att de här trendbrotten är positiva för totalkonsumtionsmodellen. Vi ser att det finns stöd för den svenska nationella nivån när det gäller att forma vår egen alkoholpolitik som bygger på totalkonsumtionsmodellen. Det är väl också en signal om att vi, trots att vi har kunnat försvara skattenivån och trots att vi har kunna försvara monopolet, lyckats få ett trendbrott när det gäller totalkonsumtionen först och främst för unga, vilket är en jätteviktig början. Men vi har också kunnat få ett stopp när det gäller de negativa signalerna om en kraftigt ökad införsel via spritresorna till Danmark och Tyskland. Vi ser att kostnaderna för de här resorna har blivit så stora att det första nöjet med det så att säga har avtagit och att vi fått en tillnyktring i det sammanhanget.
Från egna resor till Kiel i Tyskland kan jag intyga hur det nu är. Jag har en dotter som har bott i Tyskland i två och ett halvt år. Nu bor hon i Kiel. Jag har gjort några resor dit. Naturligtvis har folk tittat på mig när jag har åkt hem med både tom bil och tom släpkärra. Jag vill också intyga att införselresorna inte riktigt är så omfattande som många vill göra gällande. Det är en minskning även där.
Sedan är det intressant att man som ett exempel nämner utvecklingen i Danmark. Men när det gäller utvecklingen i Finland och konsekvenserna av den finska spritskattesänkningen blev det inte samma resultat där.
För att återknyta lite mer till EU-strategin och den kritik som finns mot den, att EU-strategin ligger långt från den svenska alkoholpolitiken, är det ingen kritik mot alkoholkonsumtionen i sig. I stället inriktar man sig på den skadliga och riskfyllda alkoholkonsumtionen. Det är i och för sig bra. Man måste ju jobba också på den fronten.
Det är viktigt att betona att strategin inte inriktas på totalkonsumtionsmodellen. Ur svensk synvinkel har vi stöd för att som medlemsland få styra den egna alkoholpolitiken. Det är en positiv utveckling av totalkonsumtionsmodellen i Sverige. Det är viktigt att vi slår vakt om och formar vår alkoholpolitik utifrån den.
Men vi ser, som sagt, den spännvidd som finns inom alliansregeringen när det gäller alkoholpolitiken. Maria Larsson har i regeringen ett viktigt arbete för hela nationens skull när det gäller att försvara totalkonsumtionsmodellen.
Anf. 8 HANS WALLMARK (m):
Herr talman! Låt mig först i likhet med Vänsterpartiets Egon Frid få uttrycka glädje över att Maria Larsson är minister i Sverige. Jag uttrycker glädje utifrån många flera dimensioner, inte bara den enskilda som Frid tog upp.
Ministern hälsade till oss och sade att det här är hennes första interpellationsdebatt. Hon uttryckte sedan sin önskan om att hinna hem till julstädningen. Det är viktigt. Men familjen är nog det viktigaste, eller hur, statsrådet?
När det gäller hur man ska kunna minska totalkonsumtionen tror jag att det finns en stor likhet mellan statsrådet och mig. Det handlar om att försöka forma attityder. I all tydlighet kan det uttryckas på det sättet att det är bättre att man jobbar än att man super. Det tror jag att de flesta här i kammaren håller med om.
Jag tror att man ändå inte kan förneka trycket utifrån. Inte minst vi i Sydsverige märker ganska påtagligt det trycket. Det handlar inte om att vi har lyckats försvara Systembolaget, för man kan inte säga att vi har lyckats försvara Systembolaget när kanske hälften av all alkohol som förtärs i Sverige inte sålts via Systembolaget. Då finns det så att säga ett strukturfel, ett strukturproblem.
Därför är det viktigt att vi har en minister som säger att man ska följa utvecklingen inom alkoholpolitikens område. Jag tror att man ändå får iaktta just det tryck som nu kommer utifrån. Rätt många människor i Sydsverige väljer trots allt att inte använda Systembolaget för sina inköp, utan man väljer Calles eller gränsshoppen i Puttgarden eller Burg.
Det jag tycker är det långsiktiga problemet är kanske inte att vanliga konsumenter gör de här affärerna utan att det också inbjuder till kriminella nätverk. Man köper sin alkohol i Burg och Puttgarden och säljer den helt utom kontroll i Jönköping eller Kalmar. Det finns alltså här en koppling till annan kriminalitet.
Detta gör att jag tror att vi långsiktigt inte kan frikoppla den svenska alkoholdiskussionen utan att också se över alkoholbeskattningen.
Anf. 9 JAN R ANDERSSON (m):
Herr talman! Jag tror att den viktigaste frågan i den här debatten, som jag ser det, handlar om ungdomars attityder till alkohol. Man kan se på flera sätt att vi har fått en förändring. Dels dricker ungdomar mindre i dag, och det är intressant. Dels kan man titta på den utvärdering som Folkhälsoinstitutet gjorde av de befarade alkoholpolitiska konsekvenserna av den ökade införsel som skedde. Man konstaterar där att de ökade skador som man trodde skulle ske med en ökning av införseln inte blev så allvarliga. Det visar väl att vi har fått en ny alkoholkultur, att vi använder alkoholen på ett annat sätt.
Jag delar regeringens och folkhälsoministerns syn på en restriktiv alkoholpolitik. Däremot menar jag inte att en restriktiv alkoholpolitik innebär att vi måste ha så höga skatter som vi har i Sverige i dag.
Valto Koski, som är ordförande i socialutskottet i Finlands riksdag, försvarar exempelvis den finska sänkningen. Hon gör det av framför allt ett skäl, och det är att man lyckades begränsa tillgången till alkohol just för unga.
Jag kan berätta från min hemstad Kalmar att om jag tar mig för att promenera in till stan en söndagsmorgon hittar jag givetvis en och annan flaska eller burk. Min högst ovetenskapliga syn på detta är att det är väldigt sällan jag ser en svensk burk. Det är just för ungdomarna som jag tror att det här är en väldigt allvarlig fråga, och tillgången där har ökat dramatiskt.
Visst ska vi ha en strategi för specifika åtgärder på sikt, och det som EU har presenterat är i stora delar väldigt bra. Men det problem vi har i dag är de som dricker nu i helgen och nästa vecka. Strategin måste vara en sak, men det problem vi har i dag måste vi lösa i närtid, inte genom en strategi. Därför tror jag att skattefrågan måste komma upp.
Anf. 10 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Jag skulle bara vilja göra ett tillrättaläggande när det gäller Systembolagets försäljning. Det nämndes en siffra som jag möjligtvis kan tänka mig, utan att ha de aktuella siffrorna med mig, handlar om enbart spritförsäljning. Om man tittar på totalförsäljningen ligger den inte på de talen. Dessutom är det ju så att Systembolaget i dag återtar marknadsandelar och ökar sin försäljning, vilket är väldigt glädjande.
I det första inlägget ställdes frågan vad som menas med strategiskt nytänkande, och jag måste svara på den. Det förekom lite olika tolkningar här. Jag tror också att det är jätteviktigt att vi satsar på ungdomarna. Då handlar det om att använda verktyg som vi har på ett mycket mer aktivt sätt än vad som hittills har gjorts.
Det handlar till exempel om att vi nu i budgetpropositionen tydligt ger mer pengar till tullen, 25 miljoner, med ett uttalat uppdrag att också bekämpa Internethandeln, den illegala handeln. Det har aldrig gjorts tidigare, och Tullverket har kanske inte fått den tydliga fingervisningen om att detta ingår i uppdraget.
Det handlar om att intensifiera polisens arbete. Vi kan tydligt se att där polisen har varit aktiv mot smugglingen till ungdomar förändras skeendet om man orkar vara uthållig i ett aktivt arbete. Växjö är ett sådant exempel, där man har lyckats få bukt med smugglingen till ungdomar, just för att polisen har engagerat sig i frågan. Vi behöver sprida det kunnandet och tänkesättet över hela landet.
Sedan handlar det naturligtvis om opinionsbildning, som hela tiden måste pågå och där många olika aktörer behövs på arenan.
Jag vill gratulera Egon Frid till hans nya uppdrag. Det spelar också roll. Olika intresseorganisationer, inte minst ungdomsorganisationer, kan också fungera som opinionsbildare.
Skåne är inte som Sverige, eller Sverige är inte som Skåne. Nej, så är det förvisso. Det ser olika ut i olika delar av landet. Men en lagstiftningsförändring eller en skattesänkning innebär att hela landet får nya förutsättningar. Det vi vet genom erfarenheter av skattesänkningar i alla länder omkring oss som har prövat det är att totalkonsumtionen ökar.
Vi kan se att konsumtionen i Finland ökade med 15 %. Men våldet mot kvinnor ökade med 25 %. Det är inte en utveckling som jag vill se i Sverige. Den vill inte jag stå för.
Kostnaden i Sverige är i dag 20 miljarder kronor, enligt Sorads beräkningar. Alla tycker att det är ganska låga beräkningar, då det finns en del saker som de inte har inkluderat. Det finns andra beräkningar som går upp i helt andra tal. Det spelar kanske inte så stor roll vilka tal det är, därför att alla utredningar konstaterar att kostnaderna för de alkoholrelaterade skadorna och olyckorna är otroligt stora. Det är klart att det är vår uppgift som lagstiftare om bland annat skatter att försöka minimera de kostnaderna.
En annan del i strategiskt nytänkande tror jag är att ta till vara det som händer i Europa i dag, nämligen att hitta en strategisk samverkan med andra. Jag är intresserad av att se vad man kan använda det nyinrättade forumet till, till exempel för att diskutera och föra upp saker som vi nu ser är på gång i andra medlemsländer.
Båda de kommande ordförandeländerna Portugal och Slovenien har indikerat att de kommer att ha alkoholfrågan som en prioriterad del i sitt ordförandeskap. Vi har sedan gammalt ett nordiskt samarbete. Finland bär nu med sig nya erfarenheter. Opinionen i Finland har svängt så att man vill ställa regeringen till svars för att mäns dödlighet har ökat så graverande, och man menar att regeringen genom sina skattesänkningar är ansvarig för detta.
Det pågår en ny debatt. Diskussionsklimatet ser helt annorlunda ut nu än det gjorde för fem år sedan. Det här är nya strategiska orienteringar i form av samarbete med andra länder. Vi kan inte driva den här frågan bara på ett nationellt plan. Det är vi alla överens om.
Anf. 11 EGON FRID (v):
Herr talman! Tack än en gång, Maria Larsson, för svaret på interpellationen! Tack också till er andra som har deltagit i interpellationsdebatten.
Jag vill säga att jag naturligtvis har respekt för de problem som Hans Wallmark och Jan R Andersson tar upp och som har bäring på den svenska alkoholpolitiken. Men jag drar inte samma slutsats som Jan R Andersson om den nya alkoholkulturen, att vi skulle kunna få ett mer europeiskt drickande som konsekvens av att vi ser att det har blivit ett trendbrott bland unga. Jag tror snarare att totalkonsumtionsmodellen är ett stöd för den förändrade attityd som vi har fått bland unga i landet för att dricka mindre.
När respekten för den här problematiken diskuterades sade jag också utifrån min utgångspunkt att jag har jobbat inom socialtjänsten i över tio år med alkoholmissbruk och beroendeproblematik, så jag har sett detta i min tjänsteutövning tidigare.
Jag vill också poängtera att det inom EU:s alkoholstrategi finns saker som är positiva. En av de sakerna är att man konstaterar att alkoholen är ett gränsöverskridande problem och att vi måste jobba med gränsöverskridande åtgärder internationellt för en så viktig nationell fråga som alkoholpolitiken är för Sverige, för landets invånare och framför allt för våra unga invånare, som utsätts för enormt stora risker med en stark exponering av alkohol.
Frågan om harm reduction hoppas jag att vi kan debattera i samband med narkotikaberoende, i stället för att dra in den i alkoholdebatten.
Jag vill avslutningsvis säga, herr talman, att det finns all anledning för regeringen, statsrådet och folkhälsominister Maria Larsson och alla ledamöter i riksdagen att vara fortsatt mycket kritisk till EU:s alkoholpolitik och arbeta med kraft för en restriktiv alkoholpolitik i Sverige och EU.
Anf. 12 Statsrådet MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Jag tror att Sverige har spelat en viktig roll för att vi ska vara där vi är i EU:s alkoholpolitik. Den strategi som nu antogs av en enig kommission och de rådsslutsatser som antogs av ett enigt ministerråd hade sin början under Sveriges ordförandeskap 2001, där det här var en av de frågor som lyftes fram. Det har tagit ganska många år fram hit. Det man tydligt kan iaktta är ett förändrat synsätt inom EU som jag vill välkomna. Jag vill verkligen markera att jag med tillförsikt ser fram mot att det kan växa ytterligare inför framtiden.
Det är det som jag tycker är så fantastiskt. Man kan ha mycket synpunkter på hur strategin ser ut, att den inte är tillräcklig, att den borde ha gått längre och så vidare, men trots allt är det någonting ganska remarkabelt som har hänt. Om man bara går fem år tillbaka i tiden hade detta nästan varit omöjligt att tänka sig, att det var en enig kommission bakom detta. Alla EU:s 25 medlemsstater har ställt sig bakom att alkohol måste betraktas inte bara som vilken vara som helst utan också med ett folkhälsoperspektiv. Jag tror att vi alla tycker att det är bra och välkomnar det, även om vi har haft olika företrädare i den här debatten.
Tack så mycket för ert deltagande! Ha nu en riktigt god jul!
Överläggningen var härmed avslutad.
Utdrag från AlcoholUpdate 12-06:
Alkoholdebatt i riksdagen
Den första alkoholdebatten sedan
regeringsskiftet hölls dagarna för jul. Egon Frid
(v) hade ställt en interpellation till folkhälsominister
Maria Larsson och svaret blev en
debatt, där också två moderata ledamöter deltog.
Här återges i korthet vad debattörerna hade att
säga.
Maria Larsson (kd)
Statsrådet betonade att den nya EU-strategin var
positiv i den meningen att den är ett viktigt steg
mot en mer balanserad och hälsoinriktad
alkoholpolitik inom EU, som inte innebar någon
risk att den svenska alkoholpolitiken urholkas.
Hon försvarade att även alkoholindustrin bjudits
in till diskussioner och avvisade kritiken mot
detta genom att säga att en dialog mellan alla
intressenter har stor betydelse. Egon Frid hade
frågat Maria Larsson hur hon skulle agera för att
totalkonsumtionsmodellen skulle vara
utgångspunkt för alkoholpolitiken i EU. Maria
Larsson svarade att det knappast var strategiskt
klokt att hävda den modellen för allt alkoholarbete
i EU med alla de olika uppfattningar som
råder i medlemsländerna. Maria Larsson
konstaterade också att Systembolaget är på väg
att återta förlorad mark från införseln av alkohol
och att hon inte kunde tänka sig att sänka några
alkoholskatter. Hon hänvisade bl a till Finland
med sin ökande konsumtion efter skattesänkning.
Hon noterade också med
tillfredsställelse att både Portugal och Slovenien
som är kommande ordförandeländer i EU
prioriterat alkoholfrågorna.
Egon Frid (v)
Frid, som är ny ordförande i riksdagens
nykterhetsgrupp, talade sig varm för
totalkonsumtionsmodellen och höga skatter. Att
Maria Larsson inte tyckte det är strategiskt klokt
att torgföra totalkonsumtionsmodellen i EU
misstänkte han var en bild av den samlade
hållningen inom fyrpartiregeringen. EUstrategin
talar om ”harm reduction”, vilket Frid
inte tyckte var relevant för alkoholfrågan utan
snarare borde vara ett inslag i narkotikadebatten.
Jan R Andersson (m)
Andersson konstaterade att vi har en helt annan
alkoholpolitisk verklighet än förr. Att prioritera
”harm reduction” är därför ett bra mål. Dagens
politik i Sverige bygger egentligen på att vi har
stängda gränser och att ingen införsel kan ske.
Andersson efterlyser ett strategiskt nytänkande –
en politik för en ny tid. Han vill ha
skattesänkningar och hänvisade till Danmark, som
efter skattesänkning minskat sin alkoholkonsumtion.
Som boende i södra Sverige var har särskilt
angelägen att sänka skatten eftersom skillnaderna
mellan länderna syns oerhört mycket där.
Hans Wallmark (m)
Wallmark bor i Skåne och konstaterar att där är
alkoholpolitiken både svensk, dansk och tysk. Han
stryker under att det behövs samarbete över
gränserna för att lösa problemen. Själva tillgången på
alkohol tror han inte är ett stort problem utan det är
attityder och förhållningssätt. Det senare bygger han
på uppgifterna att färre ungdomar dricker alkohol än
tidigare. Detta har skett samtidigt som tillgången till
alkohol bara ökat. Det långsiktiga problemet är inte
alkoholinförseln i sig utan den illegala
vidareförsäljning den ger upphov till och de
kriminella nätverk detta göder.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *