Nu fyller Egon Frid 50 år 15 mars

Att fylla 50 är det att passera livets mitt och därefter bara kunna se hur allting går utför? Någon gång har Egon Frid funderat över hur det skulle bli när han närmade sig de 50. Nu kan han konstatera att livets största kris för honom, den kom vid 30. Och det var en rejäl existentiell sådan.


Denna artikel var införd i SLA på familjesidan, inför min 50-årsdag, den 13 mars:
Livskriven avklarad vid 30 – Nu fyller Egon Frid 50 den 15 mars
Att fylla 50 är det att passera livets mitt och därefter bara kunna se hur allting går utför?
Någon gång har Egon Frid funderat över hur det skulle bli när han närmade sig de 50. Nu kan han konstatera att livets största kris för honom, den kom vid 30.
Och det var en rejäl existentiell sådan.
–Jag hade vänt min barndom och uppväxt ryggen. Vid 30 var det som om jag nådde en gräns då jag insåg att jag måste hitta tillbaka, att jag inte kunde förändra det som varit, bara lära mig att leva med det.
Någonstans finns mycket smärta, mycket sorg. Egon berättar om en stor barnaskara. Om att vara mittenbarn bland dessa elva. Om kramar och ömhet som inte alltid räcker till alla. Om att inte bli sedd. Egon berättar om ett mellanstort jordbruk som inte var så modernt som det kanske borde, om att komma till skolan i Vara i ärvda kläder och lukta ladugård och inte vara någon särskild alls. Tvärtom. Egon berättar om mobbing. Och Egon berättar hur en liten kille försöker göra det bästa möjliga av sitt liv på egen hand.
Skoldagarna räddas genom att han blir en pajas.
–Jag såg till att man skrattade åt mig och tyckte att jag var busigt kul. Då gick man fri.
Egon på macken
Traditionen påbjuder att barnen Frid ska hjälpa till hemma på gården. Men Egon vill inte vara hemma.
1968 öppnar en Texaco-mack i Skarstad.
Den blir Egons andra hem och innehavaren blir den manlige förebild som han saknat.
–För min pappa gällde hårt slit och att man höll tyst om vad man egentligen kände. Höll tyst om sina problem.
Mannen på macken pratade med Egon, och han fick hjälpa till. Tanka bilar, putsa rutor och småningom passa butiken.
–Han har haft oerhört stor betydelse för mig. Tyvärr är han död idag, men jag hann berätta för honom vad han har givit mig.
11-årige Egon tjänar pengar på macken i form av dricks. Att han inte hjälper till hemma så som förväntas innebär att han helt enkelt får ta ansvar för sina egna utgifter. Och det gör han.
Egon markerar tidigt avstånd och uppror.
Drömmer sig bort till andra världar. Drömmar som får bränsle i form av lastbilarna som stannar vid macken. Chaufförer som berättar om sina resor.
Lille Egon får följa med. Till Norge och Stockholm. Sover i lastbilshytten och blir kompis med chaufförerna.
Längtade du aldrig hem?
–Inte en enda gång. Av långt borta och nära valde jag alltid långt borta.
Slutade med dubbelspelet
Precis som många andra i omgivningen var Egon aktiv i scouterna och mycket av det han tjänade gick till avgiften för scoutläger.
Egon var också medlem i IOGT-NTO.
–Från det att jag var liten hade jag trotsat mot nästan allt och alla. När jag var 17 bestämde jag mig till slut för att nu skulle jag minsann ta ansvar för mina handlingar. Sluta med dubbelspelet.
Vilket dubbelspel?
–Samtidigt som jag var medlem i IOGT så festade jag väldigt mycket. Från det att jag var 13 år. Jag var faktiskt riktigt illa ute några gånger. Men jag har inte druckit en droppe alkohol sedan jag var 17.
Dels av ideologiska skäl. Dels för att han är rädd att han inte skulle kunna hantera det.
–Jag har senare i livet jobbat en hel del med missbrukare och jag vet att mitt drickande var alkoholist-iskt.
Ville påverka
Åren på macken satte service-spår i Egon. Efter gymnasiet började han jobba i butik i Skara och fortsatte sedan inom samma bana i Stockholm.
–Efter några år fick jag en stark längtan efter att kunna påverka saker och ting och samtidigt var min Skaraborgskänsla stark. Jag förstod att det var här jag skulle vara. Jag fick jobb i Karlsborg och 1981 flyttade jag till Skövde.
Egon Frid har alltid arbetat väldigt mycket. Yrkesmässigt och politiskt.
— 1989 gick jag in i den beryktade väggen och var riktigt risig. Jag har väl med tiden förstått att allt arbetande kanske är ett sätt att fly från något. Kanske från det där förflutna som jag tidigare inte ville veta av.
Hur är det idag då?
–Ja, det hände ju verkligen något då när jag blev 30. Och idag är det viktigt för mig att återupprätta kontakten med mina föräldrar så jag är ofta hos dem numera. Hjälper dem att handla och sådant.
Charlotte Kristensson, reporter SLA

Dela med vänner!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.